Värmlänningarna
Sällskapet
|
|
- Välkomne go' vänner bå gamle och onge
|
Vad är Sällskapet Wermlänningarne? |
Redan 1927 skapades
detta amatörteatersällskap – ”Värmlänningarna original” som vi idag kan kalla
oss. Grundare var musikprofessorn Lars Zetterquist som bl.a. var konsertmästare
vid Kungliga Operan åren 1889 – 1914. Här gavs 839 föreställningar av
Värmlänningarna fram till 1946. ”Det värmländske tungomåle” var det nog inte så
väl beställt med – något som vi i Sällskapet Wermlänningarne anser vara grunden
för hela spelet. Här ges en chans att bevara gammal värmländsk dialekt – och
att höra exempelvis Torpar-Jan tala högsvenska kan väl inte bli annat än en
kulturkrock… Lars Zetterquist
flyttade hem till Långvak i Arvika 1925 – här skulle han bli bonde och
musiklärare på Ingesund. Men musiken från Värmlänningarna ville han fortsätta
med, och med hjälp av grannar och vänner bildades så ett nytt
amatörteatersällskap. Konstnären Fritz Lindström blev både regissör och fondkulisskapare, Zetterquist själv blev storljugar’n Löpar-Nisse. Närmaste grannen Oskar Andersson på Hagen var som skapt för rollen som Stor-Sven, även om han tidigare hade haft ett betydligt mer undanskymt uppdrag som spion i Norge vid tiden runt unionsupplösningen. Trubaduren Gunnar Turesson blev drängen Anders och sonen Lars Zetterquist j:r spelade cello i orkestern långt efter sin 80-årsdag - till att börja med kombinerat med rollen som studenten William. Hans fru Adina var den första Anna, Eriks roll gjordes av Ingolf Eliasson. Under kriget
tvingades man till en paus, men sedan samlades man åter och de som varit med
länge fick nu spela de ”mogna” rollerna. Carl-Erik ”Budda” Johansson hade goda
kontakter lite överallt – en av dem var Skansens intendent Margareta
Tullander.
Hon fick se sällskapet spela Värmlänningarna på hemmaplan, varefter hon beslöt att spelet
skulle framföras på Sollidenscenen på Skansen. Det blev en tradition som varade
till 1988 – 40 år med 3 föreställningar varje år, det blir 120 föreställningar
bara på Skansen. Hasse Alfredsson tog
över chefskapet på Skansen, och därmed var samarbetet slut. Sällskapet
Wermlänningarne står dock inte och faller med Skansen –
"Värmlänningarna" fortsätter
tryggt år efter år och verkar inte mista sin popularitet hos den trogna
publiken. I stadgarna anges att F.A.
Dahlgrens ursprungstext skall gälla, utan moderna tillägg. Detta blir förstås
svårare för varje år – risken är att varken skådespelarna eller publiken
förstår språket, och kurser i värmländska brukar numera vara grunden för
deltagande i spelet.
Men spelets grund skulle vi aldrig förändra - vi har ett manus att följa och ser till att hålla oss så nära detta som möjligt är. Lika lite som man målar om en tavla man har köpt kan man skriva om ett klassiskt lustspel som Värmlänningarna.... En orkester av hög
klass är också viktig – något som vi hittills har lyckats med i
Värmlänningarna.
|
Vill du uppleva Värmlänningarna så som Dahlgren skrev det vad gäller manus och till stor del på dialekt - då är vi enda möjligheten! Vi garanterar att vi aldrig kommer att få något kulturpris för att ha moderniserat Värmlänningarna.... |
Uppdaterat: |
23/7 Kontaktuppgifter |
|
Vi använder inga cookies
Wermlänningarnes hemsida skapades 20001016 av Kenneth Larsson